Hellre tillsammans
En konsertserie som utnyttjar utländska stjärngäster på ett mångsidigt sätt och ett gemensamt marknadsföringsprojekt för dans och cirkus är exempel på ett nytt slags samarbete inom kulturbranschen. Det finns skäl att ta lärdom av denna modell, anser Konstuniversitetets rektor.
Bild: Magenta Haze av Milla Koistinen. Ilkka Saastamoinen/Dansens Hus
Det är en kväll i december och stämningen i Sibelius-Akademins konsertsal är hängiven. Sitkovetsky Trio har prisbelönats av BBC och nu uppför trion sitt allsidiga program: Sam Perkins lekfulla Show prövar gränserna hos trions musikinstrument, Beethovens allegretto och Mendehlsons pianotrio ljuder känsligt, men gediget.
Samma sal blev känd för allmänheten som riksdagens asketiska lokal medan riksdagshuset renoverades, men verkar nu att lysa upp av musikens kraft.
Detta förvånar inte alls. Det var just för detta ändamål, kammarmusik, som salen då den färdigställdes 1930 var planerad för.
Under de senaste åren har offentliga konserter dock sällan uppförts här. Detta är något som vi bör rätta till ansåg musikern Jukka Untamala samt Hannele Eklund och Minna Lindgren mångsysslare inom klassisk musik vid årsskiftet 2021.
Så uppstod kammarmusikserien, Helsinki Seriös, där idén är att låta internationellt framstående kammarmusikensembler spela i den klassiska salen.
”Vi kräver inte en specialrepertoar och våra säsonger har inga teman. Tanken är att artisterna väljer ett program som de själva vill uppföra på sin konsert”, säger verksamhetsledaren Eklund om idén med en konsertserie.
Stjärngästerna utnyttjas till fullo
Grundtanken med konsertserien har ända från första början varit att på ett så mångsidigt sätt som möjligt utnyttja de utländska gästerna.
”Till exempel har huvudstadsregionens symfoniorkestrar ofta intressanta solister, av vilka många också spelar i mindre sammansättningar. Vi utreder då om det är möjligt att vi kan få denna sammansättning till oss, om solisten ändå befinner sig i Helsingfors några dagar”, berättar Eklund.
Samarbetet kan också fungera i en annan riktning. Även om Helsinki Seriös ordnar konserter endast i Helsingfors, har man kontaktat landets övriga konserthus, om samma program också intresserar dem.
Tillsammans med Konstuniversitetet som förvaltar Sibelius-Akademins sal utreder vi också möjligheter att utnyttja gästerna inom undervisning. På hösten besökte Orsino Ensemble Helsinki Seriös, och de höll i samband med konserten också en mästarklass för studerandena. Under våren kommer det att ordnas fler mästarklasser.
Hannele Eklund
FM, verkställande direktör för Wellspoken Oy
Producent och verksamhetsledare av kammarmusikserien Helsinki Seriös finansierad av Jane och Aatos Erkkos stiftelse 2021–2023
Även Yle är en av samarbetsparterna. Yle spelar in konserterna så att de kan höras på Yle Arenan. Detta ger också lite intäkter till konsertarrangören, men det viktigaste är att inspelningarna kan nå sin publik.
”För oss handlar det framför allt om att skapa publicitet. Vi hoppas att folk hittar konsertserien också via Yle.”
”Fältet är för närvarande mycket atomiserat – många kör bara sitt eget race. Andra aktörer ses ofta mer som konkurrenter än som samarbetspartner”
Kaarlo Hildén
Onödiga flaskhalsar
Helsinki Seriös inriktning på samarbete är ett exempel på ett tänkande som borde bli vanligare även i större utsträckning på konstfältet, anser Konstuniversitetets rektor Kaarlo Hildén.
”Fältet är för närvarande mycket atomiserat – många kör bara sitt eget race. Andra aktörer ses ofta mer som konkurrenter än som samarbetspartner”, beskriver Hildén.
Den dominerande tankemodellen betonar institutionerna. Detta är inte alltid det bästa med tanke på helheten, eftersom det finns ett stort antal aktörer, men det råder brist på resurser.
”Därför uppstår onödiga flaskhalsar. Vi har till exempel många lokaler som endast används för lokalinnehavarens egna program. Här finns helt klart plats för förbättringar.”
Hildén tror därför att även konstbranschen i framtiden kommer att bli tvungen att anpassa sig till smidigare system, delningsekonomi, nätverksbildning och samarbete.
”Så kommer det att ske också i det övriga samhället. Konstsektorn kunde gärna föregå med gott exempel och inte vara en bromsande aktör.”
Ari Tenhula
Verksamhetsledare för Zodiak
Medlem i styrgruppen för projektet Loisto – Tanssin ja sirkuksen kansainvälisen myynnin ja markkinoinnin sekä tuotanto- ja kiertuetoiminnan kehittäminen ja osaamispääoman kasvattaminen finansierad av Jane och Aatos Erkkos stiftelse 2022
(Bild: Ilkka Saastamoinen)
Loisto ger längre livscykel för föreställningar
Ett annat exempel på ett nytt sätt att utföra saker och ting är Tanssin ja sirkuksen tuotanto- ja kiertueympäristön kehittämishanke Loisto, som är ett gemensamt projekt med Uuden tanssin keskus Zodiak, Uuden sirkuksen keskus Cirko och Dansens Hus. Projektet utgick enligt Ari Tenhula, verksamhetsledare för Zodiak, från iakttagelsen att merparten av livscykeln för dagens dans- eller cirkusföreställningar upphör efter några få föreställningar.
”När den dyra produktionsfasen tar slut vid premiären, upphör i allmänhet också finansieringen. Ett verk uppförs 5–6 gånger, vilket i allmänhet når den publik som är intresserad av temat i huvudstadsregionen”, preciserar Tenhula. ”Därefter brukar verken tyna bort. Mycket arbete går förlorat, även om åtminstone en del av föreställningarna skulle ha efterfrågan också på annat håll.”
Så här behöver det ju inte vara. En intressant föreställning kunde mycket väl turnera både i övriga Finland och utomlands. Även kostnaderna skulle minska: det dyra förarbetet har ju redan gjorts.
Visserligen försöker man i praktiken nu också sälja föreställningarna vidare. Tidsfönstret för marknadsföringen är dock för snävt under förevisningsperioden och marknadsföringsresultaten har varit ganska svaga, säger Tenhula.
”Vår idé är att vi börjar bygga delproduktioner och turnéer och tillhörande pr-arbete och marknadsföring i god tid under förproduktionsfasen, utveckla marknadsföringsåtgärder och skapa samarbetsmodeller på nationell och internationell nivå.”
”Branschen påminner lite om startup business: samtliga verk hittar säkert inte delproducenter och turnémarknader, men under förproduktionen bör man hitta de marknader som öppnar sig för dem”, summerar Tenhula.
”Eftersom utmaningarna är gemensamma för de olika sektorerna är också samarbetet naturligt. Det hade varit enfaldigt av oss alla att försöka lösa samma strukturella problem på egen hand”
Ari Tenhula
Gemensamma problem, gemensamt projekt
Frilanskonstnärer är de som lider mest av den nuvarande situationen. De får stipendier för att göra en föreställning, men när föreställningen är klar är den enda möjligheten att fortsätta arbeta i allmänhet att ansöka om finansiering för ett nytt verk.
Zodiak och Cirko är också som aktörer likadana produktionshus. Problemen med föreställningarnas livscykel är bekanta. Dansens Hus gör inga egna produktioner, men känner igen situationen.
För marknadsföringen behövs experter inom branschen och till exempel en videoproduktion. Det krävs förhandlingar för att bygga produktionsmodeller. Allt det här kostar pengar. För att fördela kostnaderna har man redan från starten börjat genomföra projektet tillsammans.
”Eftersom utmaningarna är gemensamma för de olika sektorerna är också samarbetet naturligt. Det hade varit enfaldigt av oss alla att försöka lösa samma strukturella problem på egen hand”, förtydligar Tenhula.
Samarbetet kring det projekt som inleddes hösten 2022 har fått en mycket bra start under ledning av utvecklingschef Katarina Lindholm, säger Tenhula. Gruppen är tillräckligt liten och därför kräver förvaltningen av projektet inte alltför stora resurser, och samtidigt löper samarbetet lättare.
Förändringar är smärtsamma
Allt verkar tala för ett bredare samarbete inom kultursektorn. Varför är det så svårt att samarbeta?
”Förändringar är alltid smärtsamma”, svarar Hildén, Konstuniversitetets rektor.
”Inom konstsektorn är människor i allmänhet mycket ambitiösa och vill göra sitt jobb så bra som möjligt. Därför kan avvikelser från invanda rutiner kännas hotfulla.”
Samarbetet ökar också komplexiteten. Om exempelvis innehavaren av en scen vill öppna sina lokaler för utomstående, behövs det många avtal och förhandlingar om användningsvillkor och ansvar. Detta kan kännas jobbigt, särskilt för den part som förvaltar lokalen.
Kaarlo Hildén
Konstuniversitetets rektor 1.12.2020–30.11.2025
(Bild: Veikko Kähkönen/UniArts Helsinki)
En annan fråga är resurserna. Inom konstbranschen lever många ur hand i mun, vilket inte ger tid eller resurser att fundera över rutinerna.
I detta sammanhang ser Hildén gärna att även finansiärerna kommer med initiativ.
”Ganska mycket finansiering binds fortfarande till enskilda aktörer eller projekt. Till exempel kan statsandelar inte styras till program som gästande artisters uppför. Detta uppmuntrar därför inte heller till att skapa samarbetsmodeller.”
Hildén anser att man bör vända blicken mot aktörerna och fundera på hur man kan främja deras mål. Bekanta och säkra verksamhetsformer är inte den enda lösningen. Finansiering bör också beviljas djärvare för nya samarbetsformer.
Aalto-universitetets sommarskola kan träbyggande
Jane ja Aatos Erkon säätiön uutiskirje
Uutiskirjeemme tilaajana saat ajankohtaiset kuulumiset sähköpostiisi neljästi vuodessa.
Tilaamalla uutiskirjeen hyväksyt tietosuojaselosteen.