Ingen bagatell för toppforskare att återvända

Juha Merimaa

1.12.2023

Bild: iStock

”Det här jobbet är som gjort för dig.”

Han har så rätt, funderade Minna-Liisa Änkö när hon hörde sin makes yttrande. Tenure track-professuren i molekylärmedicin vid Tammerfors universitet motsvarade Änkös egna forskningsintressen och karriärfas. Det stämde också överens med forskarparets planer på att återvända till Europa efter elva års vistelse i Melbourne.

Det faktum att jobbet fanns i Finland hade enligt Änkö ingen större betydelse.

”Vid det laget hade jag arbetat utomlands i nästan 20 år, dvs. hela min postdoktorala karriär. Jag kunde lika gärna ha flyttat någon annanstans. Jag var endast intresserad av ett bra ställe där jag kunde forska och undervisa.”

Änkö forskar i RNA-molekylen som sköter kommunikationen mellan arvsmassan och resten av organismen samt i cancerbehandlingar som baserar sig på den. Den tekniska kapaciteten vid Tammerfors universitet är av internationell klass.

”Men här finns betydligt mindre personal än till exempel i Melbourne. Där hade varje apparat en akademiskt utbildad ansvarsperson som vid behov kunde ge hjälp och råd.”

Som en främling i hemlandet

I Änkös grupp har arbetet kommit bra i gång. Ändå var övergången till Finland inte lätt. Änkö säger att rekryteringsprocessen var mycket långsam – sammanlagt tog den ett och ett halvt år.

En återflyttare som länge bott utomlands skulle också behöva samma slags stöd för att inleda arbetet som andra personer med internationell bakgrund får.

”Eftersom jag är finländare och talar finska, antog man att jag behärskar den finländska universitetsbyråkratin, datasystemen och praktiska frågor gällande undervisningen. Men jag visste ingenting om dem – allt hade förändrats många gånger under årens lopp.”

Minna-Liisa Änkö

Tenure track -professor, Tammerfors universitet
(Bild: Tammerfors universitet)

Familjen lockar tillbaka

De goda sidorna med att bo i Finland har varit att sonen i Änkös familj lättare har kunnat hålla kontakt med sina morföräldrar. Men han har ändå bott i Australien hela sitt tidigare liv, och familjen var inte den egentliga orsaken till att de flyttade.

”Vår trepersonersfamilj är en kompakt enhet, och vårt hem finns också där vi finns.”

För många återflyttare är det dock uttryckligen av familjeskäl som man fattar beslutet, såsom viljan att barnen börjar i finländsk skola. Detsamma gällde också för Sakari Vanharanta, som handhar Sigrid Jusélius-professuren vid Helsingfors universitet.

”Vårt yngre barn ska just börja skolan och vi vill att barnen går i skola i Finland. Det kändes också bra att återvända till Helsingfors universitet, som har gett mig så mycket. Därför känns det också naturligt att återvända.”

Även Vanharanta har länge varit utomlands. År 2008 for Vanharanta till New York som postdoktoral forskare, där han fick börja forska i mekanismer på molekylär nivå i cancertumörer. Här stannade han i sex år, därefter flyttade han till universitetet i Cambridge i England 2014. Här var han i åtta år chef för en egen forskargrupp i cancerbiologi. Utomlands träffade han också sin brittiska fru som arbetar inom finansbranschen. Kändes det inte som att ta ett steg tillbaka när du flyttade från ett av världens mest ansedda universitet till Helsingfors?

”Det vill jag inte påstå. Jag anser att Helsingfors universitet är en utmärkt plats för forskning. Biomedicum har inte sämre möjligheter än andra toppuniversitet. Och de bästa forskarna här är lika bra som de bästa på andra ställen. Även om lönerna här är lägre än vid vissa andra institut, är levnadsstandarden här helt acceptabel.”

Stiftelser hjälper till vid flyttningar

Överföring av en toppforskare från ett land till ett annat är ofta ett stort projekt där inte bara en person överförs, utan en hel forskningsorganisation. Vanharanta ville ta med sin forskargrupp i Cambridge.

Det här är ett större projekt med många rörliga delar. Ett eget problem utgör universitetens byråkrati, som inte alltid reagerar lika snabbt som denna typ av omställningar kräver. I Vanharantas fall hjälpte Sigrid Jusélius Stiftelse till med finansieringen, vilket säkerställde kontinuiteten hos gruppen.

Problemen med överföring av toppforskare är också kända bland stiftelserna. Därför lanserar Medicinska Stiftelsen i Finland, Sigrid Jusélius Stiftelse och Jane och Aatos Erkkos stiftelse det nya programmet Brain gain, vars syfte är att göra det lättare för toppforskare inom medicin att återvända från utlandet till Finland.

Till programmet kan man ansöka en gång om året. De som ansöker ska vara finländare som har gjort en karriär utomlands eller forskare som har studerat i Finland och som har bedrivit betydande forskning utomlands i minst fyra år. Programmet garanterar en finansiering på 2,5 miljoner euro under fem år för forskare som flyttar från utlandet till ett finskt universitet eller en finsk forskningsinstitution.

Sakari Vanharanta

Associate professor, Helsingfors universitet
(Fotograf: Helena Hiltunen. Bild: Helsingfors universitet)

Kontinuitet viktigt

Jouni Lounasmaa, ombud för Medicinska Stiftelsen i Finland, betonar särskilt att finansieringen är långsiktig.

”Tanken är att erbjuda kontinuitet. Det går långsamt och är arbetsdrygt att flytta forskning, men vi tror att en grupp i allmänhet kommer ganska bra i gång på fem år.”

Även Minna-Liisa Änkö anser att kontinuiteten är en viktig faktor. En av de faktorer som lockade henne till Tammerfors var tenure track-anställningen, som möjliggör en årtionden lång karriär och långsiktig fokusering på arbetet.

”Men redan en fem års finansiering är ett bra löfte till en forskargrupp. Alltför ofta måste man ansöka om finansiering för några år i sänder, vilket äter mycket tid och resurser.”

För närvarande kastar hennes makes situation en skugga över hennes framtid i Tammerfors. Änkös make är också en framgångsrik medicinsk forskare, och har man inte för honom hittat en mer långvarig anställning i Finland som motsvarar hans karriärfas.

Därför måste maken dela sin tid mellan Finland och Australien. Situationen är inte idealisk.

”Vi följer hur situationen utvecklas, men om vi inte hittar någon lösning i Finland kan det hända att vi måste söka den någon annanstans.”

Parets barn går i den svenskspråkiga skolan i Tammerfors och får lektioner i engelska för att upprätthålla goda språkkunskaper i händelse av en eventuell flyttning.

”Forskning kan bedrivas nästan var som helst, och vi har inget brinnande behov att vara just i Finland”, påpekar Änkö.

Samtidigt tar hon upp en viktigare fråga: om Finland inte är en attraktiv plats för dem som gör internationell karriär, syns det förr eller senare i universitetens standard.

”Även undervisning baserar sig på forskning och utan forskare av internationell klass finns det inte heller undervisning av internationell klass.”

Vanharanta har för egen del integrerats bra i Finland och funderar inte på att flytta någon annanstans. Också hans brittiska fru har fått jobb och trivs bra i Helsingfors.

Vanharanta övergick från ingången av september till att leda forskningsprogrammet för translationell cancerbiologi vid Helsingfors universitet, som är ett av de mest uppskattade och största programmen i Finland. ”För min del har återflyttningen gått mycket bra. Det här är ett mycket bra ställe med forskning av absolut världsklass.”

Läs mera om Brain Gain programmet: www.aivotuonti.fi