Det krävs stöd för att nå toppen

Admin

5.6.2023

Bild: Ville Lehvonen/Nuorten pianoakatemia

När Nanny Hedberg var fjorton skadades hennes knä vid en balettövning. Skadan skulle säkert ha fått många andra att lämna balettskolan, men inte Hedberg. Hon fortsatte att komma varje dag till Finlands Nationalopera och -balett bara för att få se andra dansa.

”Samtidigt insåg jag hur mycket baletten betydde för mig”, minns Hedberg sju år senare.

Hedberg bestämde sig för att satsa på dans på allvar. Hon ansökte om att få studera balett vid Norges nationella konstakademi i Oslo och hon kom in på sitt andra försök.

”När jag började måste jag ha varit bland de svagaste av alla antagna. Jag tror att jag gjorde intryck enbart tack vare min uthållighet.”

Uthålligheten återspeglades också i resultaten. Tre år senare blev Hedberg invald i Nationalbalettens ungdomsgrupp, där hon nu har dansat i tre år. Nästa höst kommer hon att flytta från ungdomsgruppen till huvudgruppen i Nationalbaletten.

Det är viktigt att stödja begåvade och unga som tar konst eller idrott på allvar, såsom Hedberg, om vi även i framtiden vill ha dansare, musiker och idrottare av toppklass i Finland.

Men samtidigt pekar Hedberg på ett uppenbart problem: ännu vid 14 års ålder anade knappast någon att hon verkligen skulle bli professionell dansare.

Men hur kan man då identifiera ungdomars potential? Vi ställde frågan till dem som arbetar med olika begåvade ungdomar. Det första svaret har att göra med en bred hobbybas.

Nanny Hedberg

Dansare, Nationalbalettens ungdomsgrupp
(Bild: Roosa Oksaharju)

Daglig motion är viktig

”Om en skidtränare på 1950-talet kunde välja bland 10 ungdomar då ett stafettlag skulle bildas, hade en tränare på 1980-talet endast sex ungdomar. I dag får en tränare ofta vara nöjd, om han eller hon över huvud taget får ihop fyra entusiastiska skidåkare.”

Så här beskriver Simo Tarvonen, verkställande direktör för huvudstadsregionens idrottsakademi Urhea förändringarna inom idrotten. Många traditionella idrottsgrenar, särskilt de olympiska grenarna, har förlorat många utövare under de senaste årtiondena. Även om laggrenar lockar ungdomar särskilt i städerna, minskar det totala motionsutövandet bland barn och ungdomar överallt.

Detta är ett problem särskilt med tanke på folkhälsan – en motionsinriktad livsstil som en person lär sig som ung är enligt undersökningar den bästa garantin för att personen är aktiv också i medelåldern. Och motion är som alla vet mycket nyttigt.

Samtidigt innebär ett stort antal hobbyidrottare också fler potentiella professionella idrottare. För barn är det dock inte viktigt med systematisk träning.

”Det viktigaste med tanke på barns motion är att det finns möjlighet till mångsidig motion i vardagen, gårdsspel och lekar. En målmedveten motionshobby är ett bra tillägg, men motoriska färdigheter utvecklas också vid motion på egen hand, om det finns tillräckligt med intresse för att motionera.”

”Det viktigaste med tanke på barns motion är att det finns möjlighet till mångsidig motion i vardagen, gårdsspel och lekar. En målmedveten motionshobby är ett bra tillägg, men motoriska färdigheter utvecklas också vid motion på egen hand, om det finns tillräckligt med intresse för att motionera.”

Simo Tarvonen

Övergångsfaser medför risk för avbrott

Så ser det alltså ut ur massornas synvinkel. Hur kan man stödja barn och unga vars potential börjar utvecklas till en talang vid cirka 15 års ålder?

Tarvonen ser två risksituationer. En är övergången från högstadiet till det andra stadiet och övergången från andra stadiet till nästa fas.

”Det viktiga är den ungas egen motivation. Om idrotten inte kan kombineras med det övriga livet, avbryter personen hobbyn lätt.”

Vid den första övergången får unga ofta stöd av en idrottsskola, och vid den andra av idrottsakademier såsom Urhea.

Systemet fungerar för närvarande relativt bra, även om de olympiska framgångarna inte har varit lika bra som under tidigare år, säger Tarvonen.

”Men vi har haft framgång i grenar såsom basketboll, där vi tidigare var långt från världstoppen. Jag anser också att det handlar om en förändring av vilka idrottsgrenar ungdomarna utövar.”

Simo Tarvonen

Verkställande direktör, hufvudstadsregionens idrottsakademi Urhea

Jane och Aatos Erkkos stiftelse har beviljat bidrag för hufvudstadsregionens idrottsakademi Urhea i 2019.
(Bild: Urhea-säätiö sr)

Systemet fungerar i sig oberoende av gren.

”Syftet med idrottsakademin Urhea är att erbjuda unga idrottare en plats där de kan bo, studera och fritt träna med hjälp av en professionell tränares handledning. Detta är ett kostnadseffektivt sätt att göra det möjligt för en ung idrottare att utvecklas.”

Stiftelser som stöder idrottsakademierna möjliggör för sin del verksamheten vid idrottsakademierna. Detta är nödvändigt, eftersom idrottaren i början av sin karriär ofta har brist på pengar. I de flesta grenar når en idrottsman sin topp först när han eller hon är över tjugo år, men de som tävlar seriöst har redan före det samma utgifter som en professionell idrottare. Samtidigt kan en eventuell framgång och de pengar den ger kräva sin egen tid.

Eftersom framtiden är osäker siktar idrottsakademierna på en dubbelkarriär: vid sidan av målmedveten idrott kan studierna från grundskolan till universitetet byggas upp enligt individuella behov.

”Vi brukar därför säga att vi stöder människan och inte idrottaren.”

”Det viktiga är den ungas egen motivation. Om idrotten inte kan kombineras med det övriga livet, avbryter personen hobbyn lätt.”

Simo Tarvonen

Akademin stöder den som vill bli professionell idrottare

Musik och idrott är helt olika som hobbyer. Men i det stora sammanhanget är situationen för barn på många sätt den samma som inom idrotten. Den bärande idén med ett offentligt finansierat nätverk av musikinstitut är att främja barns och ungdomars mångsidiga utövande av musik snarare än att uppfostra professionella musiker.

Också i musikgymnasierna siktar man i stor utsträckning på att spela och uppträda tillsammans. På den offentliga sidan får man i allmänhet målinriktad utbildning för yrkeskarriären först på universitetsnivå.

Unga som vill bli professionella musiker drar ändå nytta av en mer målinriktad undervisning redan tidigare, säger Niklas Pokki, styrelseordförande för Nuorten pianoakatemia.

I likhet med violinakademin och celloakademin är pianoakademin en privat skola vars idé är att stödja tonåriga musiker.

För att få börja studera vid pianoakademin krävs att man siktar på en professionell karriär eller åtminstone överväger en sådan. De yngsta som blivit antagna är 12 år.

”För lågstadieelever är det trots att de har potential fortfarande omöjligt att förutsäga om de har kvar motivationen i tonåren. Därför har vi endast antagit högstadieelever.”

Antagningen sker genom provspelningar. Endast en dryg tiondel av dem som deltagit i de krävande provspelningarna väljs. I praktiken är det fråga om eliten i sin egen åldersklass.

Pianoakademin ersätter inte skolan eller ens musikinstitutet, utan kompletterar dem. Dess viktigaste undervisningssätt är helgläger tillsammans med de främsta lärarna inom branschen. Finansieringen kommer från privata stiftelser.

”Undervisningen är avgiftsfri, men tyvärr uppstår resekostnader, särskilt om den unga bor längre bort”, säger Pokki.

Niklas Pokki

Styrelseordförande, Nuorten pianoakatemia

Jane och Aatos Erkkos stiftelse har beviljat bidrag för Nuorten pianoakatemia 2016, 2018 och 2022.(Bild: Ville Lehvonen)

Balett har man ofta tränat från barnsben

När man talar om grenar där en person måste börja tidigt för att nå toppen, näms ofta balett. Så var det också med Nanny Hedberg, som var sex år när hon började på balettskolan vid Nationaloperan och -baletten. Och hon har dansat sedan dess.

Balettskolan hade också ett avtal med lågstadiet Kaisaniemen ala-aste om ett arrangemang där unga skolelever på ett naturligt sätt kan delta i balett efter skoldagen.

Men kravet på att börja tidigt är inte absolut, inte ens när det gäller baletten, säger Nicholas Ziegler, konstnärlig koordinator för Nationalbalettens ungdomsgrupp.

”Vi har en manlig dansare som började med balett först när han var 16 år. Visserligen hade han en bakgrund inom gymnastik.”

Den vanligaste vägen för att bli professionell balettdansare går i Finland ändå via Nationaloperans balettskola.

Men det är bara en liten del av dem som inleder studierna som sist och slutligen blir professionella dansare. Hedberg studerade i tiden två klasser i skolan och hade sammanlagt trettio klasskamrater. Utöver Hedberg var det bara två som fortsatte i ungdomsgruppen.

Den största gallringen sker när eleverna ansöker till ungdomsgruppen. Det finns sökande från hela världen, och endast en liten del av dem kan väljas in i gruppen. I allmänhet är cirka hälften av dem finländare.

Ziegler anser att ungdomsgruppen inte är en skola.

”Jag betraktar dem som färdiga dansare, men med hjälp av ett utbildningsprogram får de ytterligare undervisning och verktyg för att fungera som professionella dansare. De uppträder med riktiga dansare, övar varje dag och gör tiotals uppträdanden varje år.”

Därför får de som finns i ungdomsgruppen också lön, precis som de professionella dansarna.

Dessutom följs deras övergripande utveckling upp. Syftet är att undvika många skador som drabbar dansare och samtidigt stödja unga dansares konstnärliga utveckling. Båda möjliggörs tack vare externt stöd.

Nicholas Ziegler

Konsnärlig koordinator för Nationalbalettens ungdomsgrupp

Jane och Aatos Erkkos stiftelse har beviljat bidrag för ungdomsgruppen 2013, 2015, 2018 och 2022.(Bild: Mirka Kleemola)

Tre år tid att visa resultat

Efter två eller senast efter tre år måste man gå vidare från ungdomsgruppen.

En del, såsom Hedberg, övergår till Nationalbaletten, där de kan få ett avtal som gäller tills vidare. Andra flyttar utomlands eller byter helt och hållet till andra jobb.

Ziegler, gruppens koordinator, anser att arrangemanget fungerar.

”Två–tre år är tillräckligt för att se hur en ung dansare utvecklas och vart livet för dem. Genom att uppträda både i egna produktioner och tillsammans med Nationalbaletten får ungdomarna bred erfarenhet.”